Även framtiden är död (tar det aldrig slut?)

Efter att jag på dessa sidor kunnat notera att såväl radion som televisionen och dagstidningarna i framtiden kommer att dö, känns det logiskt att nu kunna konstatera att även framtiden själv är död! Det är Andres Lokko som i Svenska Dagbladet skriver:

Kan vi inte bara en gång för alla acceptera att framtiden inte längre är ett modernt koncept? Framtiden har inget med framtiden att göra. Framtiden är över.

Fredrik Virtanen i Aftonbladet håller med och tillägger: ”värre är att nuet inte längre är ett modernt koncept. Nuet är omodernt. Nuet är dött. Nuet består av uppvärmda rester.

Om jag förstår det hela rätt så återstår bara för alla profeter och trendspanare i våra medier att skola om sig och bli historiker?

Nåväl, Virtanens krönika handlar om att allt gammalt i TV-världen verkar bli nytt och modernt igen, Varuhuset som ges ut på DVD, och Robinson som återkommer den här gången i TV4.

Jag var själv direkt inblandad i det allra första avsnittet av Robinson. Det fick redigeras om under kaosartade former efter misstänkt sjävmord av en av deltagarna och efterföljande mediestorm. Känns onekligen som en helt ny medieverklighet växt fram sen dess. (”Medieverklighet” – finns det?)

När vi ändå är inne på TV-krönikor kan jag inte låta bli att nämna Andreas Nordströms krönika i Expressen, där han utropar ”Popcirkus” i SVT till ett haveri. Han ställer frågan när svensk TV ska våga kräva något av sin publik? Jag tycker frågan är fel formulerad. När ska producenterna börja lita på publiken är frågan jag ställer mig. Lita på att den tittar om man har ett genuint uppsåt med det man gör. Popcirkus hade kunnat ta folks musikintresse på allvar. Istället försöker man tramsa bort allting på ett sätt som snarare för tankarna till Nöjesmassakern eller Kurt Olsson. Varför?