I åratal har tv-stoff varit bland det mest lästa i våra tidningar. Tidningsjournalisterna har, med en iver som låter ana en underliggande avundsjuka, kastat sig över nya tv-program som prärievargar på sitt byte. Nu när tv-bilder blir en allt viktigare del av tidningarnas egna utbud på nätet är det dags för en gammal tv-producent att ge igen: Hur förvaltar pressen egentligen sin nyvunna möjlighet att själv berätta i rörliga bilder?
Expressen puffar för två tv-grejer högst upp på sin etta idag: Det är en egen intervju med Anna Anka som kretsar kring hennes Playboy-bilder; och det är ett klipp från fyran där nån Idol-deltagare bryter ihop. Längre ned på sidan i nyhetsspalten finns ett klipp från en Zlatan-match. Det här är guld för en kvällstidning förstås: Med minimal till ingen ansträngning kan man bjuda sina besökare på godbitar som folk garanterat är nyfikna på. Inget behov av eget journalistiskt arbete, och inget behov av eget tv-kunnande. Det är ren parasitism av en sort som ju utgör grunden för det allra mesta på nätet. “You can’t argue with success”, och strategin har onekligen varit väldigt framgångsrik för Expressen.
Även Aftonbladet väljer nöje och fotboll som dragplåster för sitt tv-utbud. Den här gången bygger dock fotbollsinslaget inte på några nya, spektakulära bilder: Det är en ganska tempofattig tillbakablick på Premier League. Speakern är slarvig och musikmattan alldeles för lågt mixad, så nån riktig känsla uppstår aldrig i inslaget. Pluspoäng blir det däremot för Aftonbladets vinkel på Anna Anka: Genom att be Robert Gustafsson göra en imitation på Hollywood-frun har man åtminstone försökt hitta en egen vinkel på veckans snackis.
Det finns förstås försök från tidningarnas sida på att göra mer än bara rida vidare på gammal-tv:s framgångar. Aftonbladet har gått ihop med Svenska Dagbladet för att producera “Korseld”, en fullständigt oförblommerad plankning av CNN-formatet “Crossfire” med den – åtminstone till ytan – ganska väsentliga skillnaden att de två programledande kolumnisterna inte är gamla gubbar utan unga brudar. I ett 25 minuter långt program intervjuas Mona Sahlin av Aftonbladets Katrine Kielos och Svenska Dagbladets Sanna Rayman.
http://www.aftonbladet.se/svn/tv/flash/satelliteUnified.swf?aid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2Fnyheter%2Fkorseld%2Farticle5849275.ab%3Fservice%3Dtv&mid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2F%3Fservice%3Dtv%26menu%3Dtrue&cid=webbtv_nyheter
Vad ska man så tycka om Korseld? De två programledarna gör väl i ärlighetens namn inget sämre jobb än många andra. Studion saknar helt dekor och bakgrunderna skulle vara helt svarta om bara studion hade varit större. Nu faller en massa spelljus på den svarta tyllen som därmed syns i all sin gråa tristhet bakom de medverkande. Det må väl vara hänt om programmet bara håller. Sanningen är väl att detta är en programform som har svårt att fånga tittare redan på gammal-tv. Jag har väldigt svårt att tro att det finns särskilt många besökare på nätet som kan tänka sig att sitta 25 minuter för att titta på detta framför datorn.
Även Svenska Dagbladet har förstås en puff till sitt tv-innehåll på sin förstasida. Intressant nog har även de Robert Gustafssons Anna Anka-imitation, samma intervju som Aftonbladet fast i en egen, något längre version. Robert Gustafsson berättar att han nu lanserar en egen sajt för att visa sina egna klipp på nätet. Han vill bland annat försäkra sig om att den tekniska kvalitén håller måttet. Det kanske man skulle tänka på även på svd.se: Ljudet i inslaget är inte stereomixat, utan speakern ligger i vänster kanal och effektljudet i höger. Klassisk nybörjarmiss.
Förutom att man har en egen flik-för webb-tv i sin navigation har Dagens Nyheter valt att lägga tv-innehållet längre ner på sin första sida. Urvalet känner man dock igen, det är Anna Anka som toppar även här. Men DN vill väl vara seriösare i sin vinkel: Inga Playboy-bilder och inga komiker, här håller man sig helt till sakfrågan: Jämställdhetsdebatten. Det är inget dåligt inslag, även om det helt saknar ambitionen att tillföra något nytt. Däremot har DN den mest störande reklamen av alla tidningarna: Små banners som dyker upp nästan mitt i bilden flera gånger, mitt i ansiktet på folk, och mitt framför den egna reporterns namnskylt.
signal:brus 